M/S Kexholm

Kallesignal
SKRN
Klasse
LR100A1
Rederi
Svenska Amerika Mexico Linien, Gøteborg
Nasjonalitet
Sverige flaggSverige
Hjemmehavn
Gøteborg, Sverige

Verft

Navn
Eriksberg Mek. Verk. A/B, Gøteborg, Sverige
Byggeår
1937
Leveringsmåned
November

Annet

  • Deltok i 2. verdenskrig
  • Flyangrep, 12.4.1941
  • Sivilt skip

Tonnasje

Bruttotonnasje:
3.815
Nettotonnasje:
2.112
Dødvekt:
6.750

Maskin/motor

Dimensjoner

Lengde:
383.3'
Bredde:
52.6'
Dypgang:
22.6'
  • Historikk v/ Georg J. Hindersson

    22.7.1937 - Sjøsatt ved Eriskberg Mek. Verksted AB. Gøteborg
    1937 - Levert til Svenske Amerika Mexico Linjen
    Skipet hadde hadde lugarplass for 12 passasjerer og fikk stor oppmerksomhet under jomfruturen i New York
    1938 - Brann ombord
    1939 - Grunnstøtte i Storebelt
    12.4.1941 - Angrepet (senket) av tyske bombefly i Nordatlanteren,
                          hun fikk så store skader av hun sank i posisjon
                          N 59 grader 50 min. V 8 grader 22 min.
                          Skipet var på reise fra Buenos Aires till Göteborg
                          - hele bestningen reddet og ført til britisk havn.

    Maskineri
    Dieselmotor 2S.C. DA - 6 cylindere diam. 17 11/16' - 47 1/4'. Bygget ved Eriksberg Mek. verksted, Gøteborg


    Opplysninger v/ Thor Eikstedt:

    M/S Kexholm

    6.750 ton d.w

    Reg.nr. 8212

    AB Svenska Amerika-Mexicolinjen

    Befälhavare K. Johnson

    Flygbombad och sänkt 12. April 1941 i Nordatlanten

    Besätningen räddad

    Den 17. Mars var Kexholm färdiglastad.  Nationalitsmärkeena var nymålade, livbåstövningar hadde hållits, nu väntade man bare på at alle formelle hinder från de krigförandes sida skulle unanröjas för at fartyget kunna påbörja resan hem til Göteborg.

    Kexholm avgikk från Buenos Aires den 18. Mars kl 0900 etter at rederiet givit klartecken.  Etter at den 5. April ha bunkrat på Azorerna fortsatte resan enligt tidligare erhållna kursanvisningar norrut mot de brittiska öarne.

    Detta var i början av lejdtrafiken och oron var stor bland de ansvarliga svenska myndigheterna om de krigförande skulle respektera uppgjorda överenskommelser.  Murjeks och Göteborgs försvinnande för nogra dagar sedan var et illavarslande tecken på lejdtrafikens faror. Även om orsaken til fartygskatastroferna var höljd dunkel var man innom sjöfartskretser rätt säker på at Murjek och Göteborg måste ha sänkts gjenom krigshandling.  Både Murjek och Göteborg hadde fått "lejd" enligt samma spelregler som Kexholm.

    Den 11. April kl 1148 stoppades Kexholm av en britisk hjälpkryssare, som efter att fått besked om fartygets identitet och resmål, lät Kexholm fortsätta sin resa til Torshavn på Färöarne, där den sedvanliga brittiska inspektionen av de svenska lejdfartygen skulle utföras.

    Kl. 1755 samma dag prejades Kexholm återigen av en engelsk örlogsman, som i en skarp ton gav order om at fartyget skulle sätte kurs mot Kirkwall på Orkneyöarne för visitasjon.  Här låg Home Fleets största örlogsbas unde de båda värdenskrigen, Scapa Flow, bevaktningen runt basen var oerhört noggrann.

    Kapten Johnson protesterade, dette skulle förlänga resan högst avsevärt och han krävde att få sätta sig i förbindelse med rederiet eller svenska myndigheter.  Denne begäran avslogs och den britiske officeren på trålaren hotade att omedelbart ge eld om kapten Johnson inte respekterade ordren.  Fartygen låg så nära varandra att kommunikasjonen skedde med megafon och samtalstonen från trålarens chef var mycket nervös och aggressiv.  Johnson gjorde markeringan att han skulle följa ordren men under protest.  Han fann för gott att avstå från vidare diskussjoner.  Kexholm ändrade kurs och man satte fart för att enligt instruktionerna följa vaktfartygets kölvatten in til Kirkwall.

    Den 12. April kl 1020 anfölls Kexholm av et fyrmotorigt tyskt bombplan, en s.k. Kondor.  Planet dök fram ur molnen helt överraskande och anfallstaktiken var at attackera i Kexholms färdriktning, fälla et par bomber samtidig som fartget beströks med kulsprutseeld.  Detta upprepades tre gånger.  Under det andra anfallet pågick sjösättingen av livbåtarne, besätningen sökte skydd undan kulspruteelden och lyckades snabbt sjösätta de två livbåtar, som var sjödugliga.  Sju av besätningen sårades av splitter, men ingen träffades av kulor.  Kexholm var nu svårt skadad av flera bombträffar, större delen av överbygnaden stod i brand när bombplanen påbörjade sitt tredje och sista anfall.  Ytterligare två bomber fälldes och träffade med stor precision det sjunkande fartyget midtskepps.  Etter at bomberna fällts gjorde bombplanet en extra sväng runt havariplatsen, varvid skytten i planets aktra kulsprutetorn riktade sin eld mot en av de båda livbåtarne, som var ytterst nära att träffas av kulkärvarna, som piskade upp vattenkaskader runt båten.

    Under anfallet mot Kexholm hade den britiska trålaren lagt sig i närheten och besköt hela tiden bombplanet med sina finkalibriga vapen men synbarligen uten att träffa.

    Straks efter att bombplanet försvunnit kunde man från livbåtarne iaktaga hur Kexholm bröts i två delar och gikk til botten.  Den engelska trålaren tog ombord de skeppsbrutna svenskarna och landsatte dem påföljande dag i Kirkwall for vård.  Sju nam var skottskadade och sårade av splitter i samband med beskutningen, ingen hade dock fått livshotande skador.

    Kexholms undergång var mycket säregen.  Man kan inte utesluta att om den brittiska trålaren avstått från att uppbringa Kexholm och följt de regler som uppgjorts mellan de svenska och brittiska myndigheterna, så skulle det tyska bombplanet avstått från sitt anfall.  Det kan inte uteslutas att kapten Johnson med en viss bitterhet skulle ha framfört dessa synspunkter till trålarens kapten efter det at han och besätningen räddats.

    Om Kexholm gått helt ensam skulle förmodligen den tyske piloten gett sig tid att granska fartyget närmare, men ett brittisk örlogsfartyg och ett handelsfartyg i dess kölvatten gav bombplanens pilot fel signaler.  Bombanfallet utfördes visserligen under dagtid med Kexholms väl utmärkta nationalitetsbetecktningar synliga, men här kan finnas många tolkningar till det svenska fartygets nackdel.

    När exempelvis svenska ångare med minst lika noggrant utmäkta nationalitetsbeteckningar som Kexholm, gick i tysk konvoj på järnmalmtraden, anfölls de urskiljingslöst av brittiska bombplan och motortorpedobåtar.  Ingen skillnad gjordes mellan tyska och svenska fartyg men inte vid något tilfälle fiinns någon uppgift om at britterne beskjöt de sjunkande fartygens livbåtar vare sig de var bemannade av tyska eller svenska sjömän.

    Kexholms undergang fick de diplomatiska kanalerna att arbeta för högtryck och i svenska sjöfartskretsar var oron stor för att lejdtrafikens existens stod på spel, tre förlorade fartyg på sex vecor var et svårt backslag.

    I berlin besökte den svenske ministern Arvid Richert marinledningen för att lägga in en mild protest mot sänkningen av Kexholm.  Richert skriver til UD den 17.4.1941 efter sitt besök.

    ........Beträffande M/S Kexholm har envoyen Leitner erhållit meddelande om att fartyget vid tilfället hadde varit anslutet till en fientlig konvoj och åtföljts av en engelsk kanonbåt, som med sina luftvärnskanoner beskjutit det tyska flygplanet.  Kexholm hadde därvid anträffats vid en punkt ungefär 130 sjömil nordväst om Hebridernas nordspets.

    Envoyen Leitner framhöll den utomordentliga vikten av att de svenska fartygen i Göteborgstrafiken noggrant måtte följa den kurs som avtalas och att de måtte undvika att gå i konvoj och att de måtte ställa sig de övriga villkår til efterrättelse, som här uppställs............

    Den svenska Londonministeren jörn Prytz skriver den 19.4.1941 på samma tema til UD:

    ........Beträffande det från tysk sida gjorda påståndet att Kexholm vid sänkningstillfället varit åtföljd av en brittisk patrullbåt, har dette bekräftes av brittiska vederbörande.  Anledningen härtill har uppgivits vara att fartyget påträffats långt ur den från brittisk sida föreskrivna kursen samt vägrat att åtlyda uppmaningen att taga vägen gjenom Skolpenfjorden.............

    Nils Ståhle, byråchef i UD, skriver den 26.4.41 "för förtrolig kännedom" til Richert och Prytz bl.a. följande:

    .........Britterna motiverade ordren att införa Kexholm til Kirkwall därmed, att det synes uppenbart att fartyget ei haft för avsikt att passera Färökanalen, detta med hänsyn till dels kursavvikningen och dels också den omständigheten att kaptenen sagt sig icke hava något sjökort över Färöarne.  Kexholms kapten har bekräftat att han inte ens hört talas om Skolpenfjorden före sammanträffande med den engelska patrullbåten......

    Det var många otutliga omständigheter, som bidrog til Kexholms undergang men av dessa brev att döma, var den svenska beredskapen för lejdtrafiken inte den allra beste.  Men den skulle snabt bli bättre ordning och beredskap vilket bl. a. införande av systemet med kontrollofficerare bidrog til.

    Avskrift fra:

    Lejdtrafik och kvarstad

    Karlskrona 1999



    Posisjon for forlis

    Breddegrad: 59.833333
    Lengdegrad: -8.366667